Livet som Student

Jag har ny adress till min blogg

Besök mig gärna på http://www.minilinas.blogspot.com/

Jag har ny adress till min blogg

Besök mig gärna på http://www.minilinas.blogspot.com/

Jag hade som nästan alla andra kunnat sammanfattat 2009 med lite fina ord och lite bilder men med min dator som har ett eget liv och går i snigelfart så har jag gett upp den tanken för länge sen :)

Däremot kan jag ju säga att tiden har gått så rysligt fort och jag vet inte riktigt vart året tagit väget? 2009 har vart lite utav det sämsta året samtidigt som det också varit det bästa...Hur går det ihop? Fråga mig inte för ärligt talat vet jag faktiskt inte själv. 2009 har rent ut sagt varit som en berg och dalbana, som en milkshake mixad av både de bästa och de vidrigaste frukterna. Nåväl de bra sakerna väger alltid upp det negativa så jag är inte helt bitter i alla fall. 2010 är på ingång och jag gör som alla andra, hoppas att 2010 blir ett toppen år, vilket jag känner på mig att det kommer bli. Det här året kommer gå i pumornas tecken ;)

Gott Nytt År så ses vi 2010 !

Oj nu höll jag på att göra ett sånt där långt mellanrum mellan bloggningarna igen, som jag dyrt och heligt lovade att inte göra. Men nu ska vi inte rikta in oss på de dåliga sakerna när jag stolt kan börja med att meddela att min blogg avancerat från 3 trogna läsare till hela 8 stycken! Jag bestiger mina läsare sakta men säkert :D

Förövrigt så glömde jag bort anledningen till varför jag inte tycker om att åka hem till Dalarna, men jag blev rätt snart påmind, typiskt. Tråkigheter och sorg som ständigt ska påminna och förfölja en. Men som min älskade mamma skulle sagt, välj glädjen. Jag behöver inte ens välja någon glädje för min största glädje finns alltid hos mig...min underbara familj. Vi må vara familjen tönt, men jag är stolt över min tönt familj och jag skulle inte kunna byta ut dom mot alla pengar i världen. ALDRIG. Jag hade inte kunnat haft en bättre jul än den i år. Vi har bara tagit det lungt, umgåts, hjälpt till med allt julbestyr, köttbullar, julksinka, knäck med mera. För första gången på länge har jag inte velat åkt tillbaka till Eskilstuna så snabbt. Jag skulle kunna stanna kvar minst en vecka till och njutit av det fina vinerlandskapet och familjen. Sen måste jag ju tacka några gamla kära kamrater som styrde upp min juldag till något bättre och hmm fullare än planerat ;) Det blev helt enkelt en minireunion och väldigt mycket vin, snack dans med pitstop på folketshus i självaste Säter med en störtande avslutning i en trapp! Allting var värt allting, perfekt.

Nu är jag hur som helst tillbaka i Eskilstuna väntar på infirning av världens bästa år som går i pumornas tecken, 2010 :)

Happ då är jag tillbaka i bloggvärlden igen, på request av mamma Bodil. Vad jag gör man inte för sin mamma som faktiskt bemödat sig med att klämma ut en inte allt så lätt hanterlig olycksfågel? :)

Det är väl bara att börja om på ny kula då...skriva av sig lite mellan tentorna och grupparbeterna.


Skolan går bra och jag är nöjd, klockan är sent och nu blir det sängen, ögona böj ! 

På återseende mina trogna tre läsare haha, och jag lovar på heder och samvete att jag inte ska göra såna där långa dumma uppehåll som sist ;)

På grund av tidsbrist blir det väldigt kortfattat den här gången.

Jag har just mättat min hemlängtan med en dag i Dalarna och om en halvtimme sitter jag på tåget påväg till Arlanda där jag sedan beger mig mot USA. Närmare bestämt Chicago och Florida.

Jag återkommer när tiden ligger på min sida :)

Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag har en fruktansvärd hemlängtan. Jag kände mig riktigt nere igår för att jag längtade hem till Dalarna så mycket och så vitt jag kan minnas så har jag aldrig längtat hem på den här viset förut. Jag trivs hur bra som helst i Eskilstuna men just nu saknar jag min familj där uppe, saknar vår gård man kan gå ut och hänga på, saknar att grilla, saknar att bara kunna gå några steg till sjön och ta ett svalkande dopp. Jag saknar att somna i vår super sköna soffa med mamma framför tv och att tjaffsa med pappa lite då och då ;) Men en flytt hem igen skulle nog inte komma på tal för känner jag mig rätt så skulle jag garanterat tröttna efter 4 dagar :) Som tur är kan jag ju åka hem i stort sett när jag vill eftersom det bara tar 2 timmar med tåget japp :)

Nu ska jag fortsätta äta melon i solen ett tag sen jobba min sista kväll på jobbet.

Min början på att bli mer organiserad blev mindre bra eftersom jag igår glömde stänga balkongdörren när jag gick hemifrån. Dörren stod på vid gavel från igår kväll fram tills nu. Jag som brukar vara så noga med att kolla att köksplattan är avstängd och datorn urdragen innan jag går hemifrån, jag kan till och med gå halvvägs till stan och ändå gå hem för att kolla läget, men trots att jag gjorde en dubbelcheck så missade jag den lilla detaljen att balkongdörren var öppen. Skärpning. Men eftersom jag är nybörjare på att vara organiserad så får jag göra nån tabbe så här i början. Ingen är faktiskt perfekt!

Nu ska jag dusha av mig lite och spackla facet sen blir det kräfthäng med Thimmy ikväll :)



Han är nästan lika hård som mig !

Puss hej :)

Att jag är ganska förvirrad och klumpig är väl inte dirket någon överaskning för dom som känner mig? Jag vet inte riktigt  vad mitt problem är men oftast så tänker jag för mycket, så att jag trasslar in mig i mina egna tankar och funderingar, eller så tänker jag inte över huvudtaget. Annars brukar jag kunna tänka på en sak och sedan helt plötsligt komer jag på mig självmed att tänka på nått helt nytt, mina tankar drar iväg....oftast till en hängmatta mellan två palmer på Hawaii. Jag glömmer saker titt som tätt, nycklar, visa kort, plånbok och mobilen försvinner lätt för mig. Jag kan lägga mobilen i väskan men varje gång jag tar upp den så lägger jag den i ett nytt fack och får panik över att jag inte hittar den. Jag skulle kunna fortsätta rabbla i evigheter men då kommer jag sannerligen komma av mig om vad jag igentligen rabblar för nått.
Så för tillfället så jobbar jag därför nu på att hitta ett mellanläge så att jag kan få en balans i min lilla tankemaskin och tillvaro. Jag måste alltså bli mer organiserad. Jag fixar en bra och vettig kalender, skriver kom ihåg listor och försöker hålla koll på skaker och ting, det här ska nog gå vägen :D

Nu ska jag över till Thimmy och äta hamburgare, popcorn och se på film. Bra hejdå!

Tiden går så fort, den bara springer ifrån mig. Nu har snart hela sommaren passerat och jag har messt jobbat hela tiden. Jag klagar inte på att jag måste jobba, nej jag är baota glad att jag lyckades få tag i ett jobb men däremot börjar kroppen och huvudet känna av slitaget av att enbart vara ledig en dag åt gången. Man hinner aldrig riktigt vila upp sig innan man ska ut och jobba igen. Det skulle kännas bättre om man åtminstånde fick ha 2 samanhängande dagar ledigt ibland så man han vila sig och göra nått kul av sommaren. Nu är jag trött och helt slut, jag känner mig näst intill apatisk. Igår var min lediga dag och jag hade planerat sovmorgon. Dock så hade inte trädgårdsvaktmästaren samma tanke just den morgonen, de förbannade nötterna började såga träd 07:15 utanför mitt fönster. Om man ska ta hänsyn till att inte spela så hög musik på kvällarna för att folk ska upp tidigt borde man också ta hänsyn till att folk har lediga dagar i veckan tycker jag. När jag väl pallrat mig upp ur sängen har jag ont i hela kroppen och känner mig helt off, en sprängande huvudvärk och jag mår nästan illa.

Jag lyckas ändå pallra mig ner på stan för att fixa min kaotiska frippa som för övrigt nu är helt ok. Åt lunch med Angelica och blev irriterad för att jag mådde dåligt, så jag va tvungen tröst köpa nått som slutligen blev ett vinställ. Just för tillfället så kändes ett vinställ som väldigt nödvändigt men i efterhand borde jag nog ha köpt frukost istället. Efter min ride på stan mådde jag piss rent ut sagt och gick bittert hem och deckade i soffan. Saken blev ju inte bättre av att jag missade Sofias födelsedagsfirande heller. Känns det som man blivit överkörd av ett tåg så kan man lika väl ligga hemma. Jag har antagligen fått en härlig hejdundrans blandning av trötthet och en seg förkylning i kroppen. Jag äter alvedon, dricker hongsvatten och äter vitlök, mamma beodrade mig dessutom att ta en shot jägermeister som ska va bra mot förkylningen. Så Imorogn går jag till systemet för att köpa medicin. Jag måste ju lukta måttligt gott efter min lilla kur ;)

Jag vägrar dock bli ordentligt sjuk så nu ska jag peppa mig själv, PEPP PEPP PEPP !

Igår var det kvalificerat ovvehäng i Råbergstorp som gällde. Vi drog helt enkelt på oss våra studentovvar och hände lite, umgicks, snackade skit, lyssnade på musik och drack lite smått. Jag höll mig dock på det torra  eftersom jag började jobba tidigt idag. Nu är jag  hemma på rast i 5 timmar sen kör jag igång med kvällspasset vid 16. I vilket fall som helst så var det jätte trevligt igår och jag tycker lätt det kan göras om inom snar framtid. Jag gillar min bruna gigantiska ovve och jag är sjukt peppad inför hösten och alla nästakommande student härligheter. Nog för att studentlivet i Eskilstuna är lite på glid men det ska styras upp och det blir vad man gör det till. Vi är i alal fall ett härligt studentgäng som är på G :)
Världens bästa höst och vår på ingång nu pepp pepp pepp !





Nu ska jag göra lite nytta innan jobbet, dammsuga och fräsa lite köttfärs, fint :)

Det är mycket tal om svininfluensan just nu. Rätt creepy och jag och Lisa satt och pratade om den här om dagen. Vi bestämde oss för att ta alla våra vänner och mass vacinera oss så fort vacinet kommer eftersom att alla här i sörmland får det gratis, woohoo. Efter allt snack om svininfluensan så fick jag här om natten för mig att jag var smittad. Då vaknade hypokondrikern i mig. Jag hostade och kände mig febrig och yr. Kunde inte sova ordentligt och vaknade flera gånger om. Jag öppnade fönstret för att jag höll på att brinna upp, somnade om och glömde att jag öppnat fönstret och blev skräckslagen av att jag va iskall. När morgonen närmade sig så mådde jag allt som allt sjukt bra istället och jag gömde undan hypokondrikern för denna gång. Men summan av kardemumman, det är väl lika så bra att passa på med vacinet när det ändå är gratis? Topp :D

Jag och Klara satt även och diskuterade sjukdomar idag på jobbet. Man ska verkligen vara glad att man lever och mår så pass bra som man gör, när man vet hur svårt och dåligt många andra kan må. Jag kan äta, gå, sova ordentligt, springa, tänka and you name it. Man får lite dåligt samvete när man tänker på hur mycket man tycker synd om sig själv, gnäller och klagar helt utan anledning ibland. Okey det är nog OK tycka lite synd om sig själv om man snubblar på posten, eller ramlar av cykeln till exempel men annars ska man glädas åt det man har. Åter igen väcktes hypokondrikern i mig och jag började tänka på alla sjukdomar man kan drabbas av som ändrar ens liv totalt och jag var säker på att jag skulle drabbas av alla. Jag satt och skrev en lista på alla saker jag vill göra innan jag dör för att vara säker på att hinna med allt utifall jag drabbas. Allt eftersom jag skrev listan så kändes den ganska så dum, det kändes ju som att jag skulle stressa med att hinna med massa saker i väntan på att dö.  Nej jag beslöt mig istället för att tänka positivt och ta dagen som den kommer istället och njuta av varenda sekund. Jag ska heller inte tänka i dom banorna att det kommer nog hända mig, utan leva livet till 100 % och händer nått så händer det, då får man ta tag i saken då och försöka vara stark man bara kan i läget :)

Nu ska jag kränga en pizza och bygga på vinterspäcket så jag klarar av en kall kyla fram över, vinter 2009 here I come ! :)

Ja ha, då var man än en gång  hemma i Eskilstuna efter en minisemester för en helg. Min minisemester var väldigt mycket OK och den var framför allt välbehövlig. Tänk er att ynka två dagar kan göra så mycket?

I fredags begav jag mig till Karlstad direkt efter jobbet, för att bli hämtad av min underbara familj. Vi hoppade i en grym motorbåt och åkte raka vägen till syrrans killes stuga på en ö, som är ett av dom mysigaste ställena just nu. Vi gick på rundtur, och åt god mat på en altan med utsikt över vattnet. Mys faktor på hög nivå. Sedan bäddade vi ner oss i stugan för att sova och jag var helt övertygad om att en jättestor spindel skulle komma medans jag sov och antagligen krypa in i min mun. Natten blev lyckligtvis spindelfri och det hemskaste som hände var att jag fick ett knä eller två i ryggen av min sovandes lillebror bredvid mig. På morgonen åt vi frukost och lyssnade på melodikrysset, eller min familj gjorde det, jag däremot somnade som ett litet barn i pappas knä i hammoken. Vädret var inte på vår sida på lördagen och vi bestämde oss för att åka hem till fastlandet istället. Mamma, pappa och Robin åkte vidare hem till Dalarna och jag åkte hem med syrran och hennes lilla familj. Vi åt god mat, jag mös med lilla Maja och vi fikade.

På söndagen var det även min tur att åka hem. Vi blev 25 minuter försenade innan tåget ens han lämna Karlstad på grund av att SJ glömde den lilla detaljen att sätta in en chafför på sträckan mellan Karlstad och Stockholm. Efter lite förseningar och krångel kommer en chafför och vi kan äntligen åka hem. Eftersom vi är sena så försöker chaffisen köra in tiden och vi bokstavligen studsar fram på spåret, varav jag som inte har sitt plats blir grymt åksjuk och spyr som en gris. När jag åter igen börjar piggna till och försöker handla lita föda i restaurangvagnen så är den till min förbannelse stängd på grund av personal brist. Illamåendes och utsvulten får jag snällt sitta och vänta på att jag ska gå av i Flen och byta tåg mot Eskilstuna. Det var bara det att SJ tydligen bytte Flen mot att vi skulle byta tåg i Katrineholm istället och ett kaos bröt ut . Folk misade sina tåg och Katrineholmståget glömde vänta in oss eftersom vi va sena och hej kom å hjälp mig. Vid det här laget trodde jag att jag var dömd, jag va trött, hungrig och mådde illa, jag såg nästan ljuset... En timme senare var jag äntligen hemma och jag har aldrig varit så glad över att vara hemma någon gång ! En vansinnes färd utan dess like men dock en väldigt bra minisemester med familjen :)

Nu är det bara att komma tillbaka till verkligheten och sommar jobbet igen :)

För tillfället sitter jag och dregglar efter löningen den 27 juli. Det var länge sedan jag längtade så fruktansvärt mycket efter pengar. Att jag längtar så mycket just nu kan bero lite på ett misslyckat försök till att blondera min flottiga utväxt i håret. Resultatet blev allt annat än en lyckad utväxtsfixning, på nått vänster så lyckades hela utväxten bli blekt vilker resulterar i att jag är totalt knallblonderad endabrt mitt på toppen av skallen dessutom, detta trots en slinghätta till hjälp? Hmm. Jag har nu altså, 6 olika nyanser av ful blondering i håret och inget passar ihop med varken den ena eller den andra, mindre lyckat kanske. Men vad gör väl det? Hur skulle det se ut om alla gick omkring och va skit snygga i håret jämt då? Jag misstänker att jag kommer vara en stolt kepps bärare fram tills löning då jag kan betala en välbehövlig omstyling till mig själv ;)

Nu ska jag inte lägg ner mer tankekraft på min kaotiska frippa utan på packningen till min minisemeter i helgen. Imorgon åker jag nämligen till Karlstad på att hälsa på syster Malin plus familj. Lite kvalitetstid med la familia kommer sitta fint :)

Jag har aldrig riktigt tyckt om att cykla. Jag tycker det känns vingligt och alla saker man  behöver hålla koll på, så att man till exempel inte ramlar eller kör på någon. Sedan jag tog hit min röda fara till Eskilstuna har jag tappert försökt övervinna mitt ogillande till att cykla, dessvärre har jag inte lyckats något vidare. För några veckor sedan på väg hem från stan, satte jag duktigt nog fast min kasse på pakethållaren eftersom jag vet att hänger man den på styret är risken stor att den fastnar i framhjulet. Dock så lyckades min kasse på nått vänster nässla sig in i bakhjulet och sätta tvärstopp för mig och min röda fara, med ett knyck  flyger jag som en vante över styret och landar på huvudet och cykeln landar fint på benet. Totalt krashad får jag hjälp av några arma stjälar och sedan kom min älskade puma Lisa till undsättning och plåstrade om mig.

Därefter svor jag att aldrig mer sätta min fot på en cykel pedal, någonsin igen....Det dröjde dock 4 dagar innan jag var fast besluten att bevisa motsatsen, jag var helt enkelt tvungen att visa vem som regerar. Jag var än en gång mästaren över den röda faran...Fram tills idag när jag skulle hojja en sväng och slinter på den förbannade trampan och  den river mig på benet! Jag och min cykel går tydligen inte riktigt ihop, vi verkar ha olika åsikter om hur man ska cykla. Jag gillar inte riktigt min cykel men jag tror det kan bero på att det är en fräsig röd mountain bike med nån form av sportigt styre, 21 växlar, bakåttramp och grejjer. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag tänker aldrig mer cykla, i vilket fall som helst inte på min hojj. Den föbannade hojjen tar kål på mig för bövelen. Nu är det jag som tar min röda fara och byter in den mot en hederlig kärring honda, punkt slut. Tacka vet jag kärring hojjarna, då sitter man som en kung och inga sportiga styren med växlar hit och dit. Varför jag en gång i tiden önskade mig en sådan cykel är för mig ett evigt mysterium? Nu har jag bestämt mig, nu går vi i alla fall skilda vägar. Antar att det inte är någon större ide att fråga om någon är intresserad av min cykel efter det här inlägget? :)