Livet som Student

Har just ärit frukost i solen, försöker hålla humöret uppe och få till en så bra påsk som möjligt. För tillfällt känns allting bara tomt och huvudet fullt av tankar och funderingar. Det känns inte som om jag är kapabel till så mycket mer än att bara sitta på en stol och glo rätt fram. Jag försöker och försöker förstå men det går inte, jag fattar som vanligt ingenting.

Jag vet att man inte ska dra alla över en och samma kamm, men det är rätt lätt gjort om man blir sviken om och om igen, ständigt. Man blir lovad guld och gröna skogar och man är snäll nog att tro på allt. Man får hopp igen men så fort man kommit tillbaka slås man ner till verkligneheten igen och allting börjar om. Ska det vara så svårt att kunna lita på folk? Efter tillräckligt många svek är det inte så konstigt om man har svårt att öppna sig, vara glad, låta människor komma en nära igen och lita på folk. Man vill ju inte vara dum nog att gå på samma nit lott igen. Jag hatar dom här förbannade nitlotterna. Du var så bra och jag litade på dig trots rätt många varningar. Jag tog dig till mig och föll för dig. Jag lyssnade på dig och inte på vad alla andra sa. Jag känner mig dum och lurad och jag vet inte om jag är arg eller ledsen, jag känner mig mest sviken och trasig.

:(