Livet som Student

Nu sitter jag här i min lägenhet, tyvär är inte turen på min sida varken idag eller någon annan dag, verkar det som. Mitt badrum har fått spel, det läcker vatten både här och var. Dushkranen läcker vatten trots att den är avstängd och den måste ha läckt hela dagen eftersom det är vatten överallt. Nu väntar jag på vaktis och snart måste jag svira om till bikini.

Föresten är min sköna weekend i Dalarna över för denna gång och jag är nu tillbaka i Eskilstuna igen.

Nåväl, helgen har varit hur lugn och skön som helst. Det var riktigt skönt att komma hem och det kändes nästan som om man var på spa för en helg. Jag har i stort sett inte gjort någonting vettigt utan bara slappat och umgåts med familjen, mycket välbehövligt. Vädret har också varit på topp, lite i det kallaste laget för mig, - 10 och -15 grader men solen sken och det var en massa underbar snö överallt. Och här snackar vi snö, mycket snö, fleeera meeeter snö. Eller ok inte riktigt så mycket men nog tusan var det till mina lår på vissa ställen. Säter var riktigt fint så här i frebruari månad :)

            

Resan tillbaka till Eskilstuna är ett kapitell för sig. Eftersom jag inte har ekonomin för att boka platsbiljett brukar jag få stå, om jag inte har tur att hitta en ledig sittplats. Tyvär hade jag inte den turen denna gången och fick istället trängas längst bak i vagnen med ett gäng orkesterkillar. Framme i sala drog jag en lättnandes suck för att äntligen få byta tåg och få sitta ner, tyvär hade orkester typerna exakt samma planer som jag och det blev kaos på väg av tåget. Väl av tåget upptäckte orkestertyperna att dom av misstag fått med sig sina instrument och två snowboards som inte var deras. Tåget mot Stockholm åkte vidare och där står en orkester, två snowboards rikare. Jag lämnar bekymret åt dom och knallar in på tåget mot Eskilstuna. Jag slår på min Ipod sätter mig till ro, och rätt som det är smäller det till och jag får en gigantisk cello i huvudet så jag halvt tuppar av. Nu är det klippt tänker jag och ser genast "ljuset" samtidigt som jag handlöst faller till marken. Kort därefter vaknar jag yrvaket upp och möter den stackar konduktörens skräckslagna face. Fick lite vatten och en skön sittplats så var det bra igen, konduktören var dock lite nervös och undrade om jag ville göra en anmälan? Tjaaa jag vet inte rikigt vad jag skulle anmäla för nått, att jag blev attackerad av en påtänd cello? Håll hårt i eran packning på tåget nästa gång. Skenet kan bedra, det är orkestertyperna som är dom verkliga ligisterna i samhället :)

Nu ska jag se till att få mitt badrum fixat så att jag sedan kan träffa Nuckeligan och ytterligare ett tag senare besöka Dekår och Band Campus.