Skilda Vägar
Jag har aldrig riktigt tyckt om att cykla. Jag tycker det känns vingligt och alla saker man behöver hålla koll på, så att man till exempel inte ramlar eller kör på någon. Sedan jag tog hit min röda fara till Eskilstuna har jag tappert försökt övervinna mitt ogillande till att cykla, dessvärre har jag inte lyckats något vidare. För några veckor sedan på väg hem från stan, satte jag duktigt nog fast min kasse på pakethållaren eftersom jag vet att hänger man den på styret är risken stor att den fastnar i framhjulet. Dock så lyckades min kasse på nått vänster nässla sig in i bakhjulet och sätta tvärstopp för mig och min röda fara, med ett knyck flyger jag som en vante över styret och landar på huvudet och cykeln landar fint på benet. Totalt krashad får jag hjälp av några arma stjälar och sedan kom min älskade puma Lisa till undsättning och plåstrade om mig.
Därefter svor jag att aldrig mer sätta min fot på en cykel pedal, någonsin igen....Det dröjde dock 4 dagar innan jag var fast besluten att bevisa motsatsen, jag var helt enkelt tvungen att visa vem som regerar. Jag var än en gång mästaren över den röda faran...Fram tills idag när jag skulle hojja en sväng och slinter på den förbannade trampan och den river mig på benet! Jag och min cykel går tydligen inte riktigt ihop, vi verkar ha olika åsikter om hur man ska cykla. Jag gillar inte riktigt min cykel men jag tror det kan bero på att det är en fräsig röd mountain bike med nån form av sportigt styre, 21 växlar, bakåttramp och grejjer. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag tänker aldrig mer cykla, i vilket fall som helst inte på min hojj. Den föbannade hojjen tar kål på mig för bövelen. Nu är det jag som tar min röda fara och byter in den mot en hederlig kärring honda, punkt slut. Tacka vet jag kärring hojjarna, då sitter man som en kung och inga sportiga styren med växlar hit och dit. Varför jag en gång i tiden önskade mig en sådan cykel är för mig ett evigt mysterium? Nu har jag bestämt mig, nu går vi i alla fall skilda vägar. Antar att det inte är någon större ide att fråga om någon är intresserad av min cykel efter det här inlägget? :)
Därefter svor jag att aldrig mer sätta min fot på en cykel pedal, någonsin igen....Det dröjde dock 4 dagar innan jag var fast besluten att bevisa motsatsen, jag var helt enkelt tvungen att visa vem som regerar. Jag var än en gång mästaren över den röda faran...Fram tills idag när jag skulle hojja en sväng och slinter på den förbannade trampan och den river mig på benet! Jag och min cykel går tydligen inte riktigt ihop, vi verkar ha olika åsikter om hur man ska cykla. Jag gillar inte riktigt min cykel men jag tror det kan bero på att det är en fräsig röd mountain bike med nån form av sportigt styre, 21 växlar, bakåttramp och grejjer. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag tänker aldrig mer cykla, i vilket fall som helst inte på min hojj. Den föbannade hojjen tar kål på mig för bövelen. Nu är det jag som tar min röda fara och byter in den mot en hederlig kärring honda, punkt slut. Tacka vet jag kärring hojjarna, då sitter man som en kung och inga sportiga styren med växlar hit och dit. Varför jag en gång i tiden önskade mig en sådan cykel är för mig ett evigt mysterium? Nu har jag bestämt mig, nu går vi i alla fall skilda vägar. Antar att det inte är någon större ide att fråga om någon är intresserad av min cykel efter det här inlägget? :)
Kommentarer
Postat av: josefin
du ska nog ha en gammal hederlig damtralla..UTAN växlar och så man sitter upprätt...eller skita i o cykla..men den e iaf snygg din cykel! men va inte fåfäng nu...lika bra o köpa en vanlig tralla.
Trackback
