Back on Track

Ja ha, då var man än en gång  hemma i Eskilstuna efter en minisemester för en helg. Min minisemester var väldigt mycket OK och den var framför allt välbehövlig. Tänk er att ynka två dagar kan göra så mycket?

I fredags begav jag mig till Karlstad direkt efter jobbet, för att bli hämtad av min underbara familj. Vi hoppade i en grym motorbåt och åkte raka vägen till syrrans killes stuga på en ö, som är ett av dom mysigaste ställena just nu. Vi gick på rundtur, och åt god mat på en altan med utsikt över vattnet. Mys faktor på hög nivå. Sedan bäddade vi ner oss i stugan för att sova och jag var helt övertygad om att en jättestor spindel skulle komma medans jag sov och antagligen krypa in i min mun. Natten blev lyckligtvis spindelfri och det hemskaste som hände var att jag fick ett knä eller två i ryggen av min sovandes lillebror bredvid mig. På morgonen åt vi frukost och lyssnade på melodikrysset, eller min familj gjorde det, jag däremot somnade som ett litet barn i pappas knä i hammoken. Vädret var inte på vår sida på lördagen och vi bestämde oss för att åka hem till fastlandet istället. Mamma, pappa och Robin åkte vidare hem till Dalarna och jag åkte hem med syrran och hennes lilla familj. Vi åt god mat, jag mös med lilla Maja och vi fikade.

På söndagen var det även min tur att åka hem. Vi blev 25 minuter försenade innan tåget ens han lämna Karlstad på grund av att SJ glömde den lilla detaljen att sätta in en chafför på sträckan mellan Karlstad och Stockholm. Efter lite förseningar och krångel kommer en chafför och vi kan äntligen åka hem. Eftersom vi är sena så försöker chaffisen köra in tiden och vi bokstavligen studsar fram på spåret, varav jag som inte har sitt plats blir grymt åksjuk och spyr som en gris. När jag åter igen börjar piggna till och försöker handla lita föda i restaurangvagnen så är den till min förbannelse stängd på grund av personal brist. Illamåendes och utsvulten får jag snällt sitta och vänta på att jag ska gå av i Flen och byta tåg mot Eskilstuna. Det var bara det att SJ tydligen bytte Flen mot att vi skulle byta tåg i Katrineholm istället och ett kaos bröt ut . Folk misade sina tåg och Katrineholmståget glömde vänta in oss eftersom vi va sena och hej kom å hjälp mig. Vid det här laget trodde jag att jag var dömd, jag va trött, hungrig och mådde illa, jag såg nästan ljuset... En timme senare var jag äntligen hemma och jag har aldrig varit så glad över att vara hemma någon gång ! En vansinnes färd utan dess like men dock en väldigt bra minisemester med familjen :)

Nu är det bara att komma tillbaka till verkligheten och sommar jobbet igen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0